Soligt, kyligt, vindstilla. Bättre novemberväder kan man inte få. Vi var ett stort gäng som startade vår vandring denna höstdag. Först styrde vi kosan mot Stockgölen på en stig som våra guider tidigare snitslat upp. Där väntade oss en bränning som gjordes så sent som i somras. Man kunde faktiskt känna kvarvarande brandlukt. Många brända träd och stubbar men däremellan färskt blåbärsris som kommit upp igen.

Därefter bar det av mot Orrkojegölarna, där en munter eld väntade på dem som hade tagit med korv att grilla.

Nu väntade Orrkojegölarnas reservat. Efter den slingrande leden fanns flera informativa tavlor som berättade om bränningens positiva effekter för vissa arter. Förr brann skogen vart hundrade år och detta gynnade då de djur- och växtarter som är beroende av brandhärjad skog för att leva. Nu får man återskapa den på konstlad väg.

Under vandringen noterades stjärtmesar, mindre korsnäbb och nötskrika. Den fina lavklädda hällmarken och de för dagen spegelblanka gölarna imponerade.

Ett stort tack till Bodil och Per Nyling som guidade oss. Detta för oss okända område återvänder vi gärna till.

Karin o Bo Tufvesson