Högsommarväder inramade utflykten till gruvområdet. Miljön såg inte särskilt inbjudande ut med en stor varphög och igenvuxna gruvhål inne i skogen. Men oj vilken blomprakt. Det första som mötte oss var mängder av brudsporre som här har länets största bestånd. Andra orkidéer som växte i området var tvåblad, skogsknipprot, grönkulla, Jungfru Marie nycklar och nattviol. Vitpyrola, klotpyrola och björkpyrola drog ögonen till sig liksom det lilla exemplaret av stor låsbräken som visade upp sig i dikeskanten. Motala Biologiska förening som bjudit in oss berättade att det här är den enda plats i länet där den växer. Övriga arter som vi såg var bl.a.  jungfrulin, vildlin, slåtterfibbla, ormbär, ormrot, darrgräs, piprör, skogsvicker, gråbinka och bergslok.

Små och stora fjärilar i ovanligt riklig mängd fladdrade längs vägkanterna när vi tog en tur mot mossen. Några vi lyckades identifiera var hagtornsfjäril, ängsvitvinge, vitfäckigt ängsmott, rutig buskmätare, vitgräsfjäril, sotmätare och svavelgul höfjäril. Den fågel som hördes mest var svarthätta som hördes så gott som hela tiden. Andra arter som noterades var spillkråka, koltrast och trädpiplärka.

Gunnar Myrhede berättade om gruvan och brytningen av malm som gav zink och bly och visade bilder från den intensiva verksamheten i mitten av 1920-talet.

Ett stort tack till Motalaföreningen för att ni visat oss denna ädelsten i den vanligtvis mörka Tjällmoskogen.

Karin o Bo Tufvesson