En något reviderad reseberättelse – Rumänien med Finspångs naturskyddsförening 2026

 

Noterat 23 juni tisdag

Resan till Rumänien har startat! Tåget raka vägen från Norrköping till Hamburg, som vi når om en halvtimme. Restaurangvagnen med excellent mat ger oss en känsla av Orientexpressen

Noterat 24 juni onsdag

Nja där tog jag visst i, en halvtimme…. tyska tåg?! Några mil utanför Hamburg pajade loket men som tur var skedde detta ändå på en station. Ut och försöka begripa hur vi skulle ta oss vidare med regionaltåg halv 11 på kvällen. Som tur var hade vi ju familjen Pettersson med oss och under kunnig ledning av Anna med föräldrar lyckades vi hitta rätt tåg. Vid midnatt kom vi till hotellet någon timme försenat, där man kunde välja på att checka in via reception eller gör-det-själv. Vi försökte förstås att göra det enkelt för oss att och valde receptionen, men nähej så enkel fick det inte vara! Receptionisten ledde oss som en skock får till gör-det-själv-stationen och tvingade var och en av oss att genomgå den krångliga procceduren. Utomordentligt fånigt.

Iskalla rum på grund av EFFEKTIV luftkonditionering, härligt under varma täcken. Den kylan på natten skulle åtminstone jag och Bodil att sakna framöver…

Nu tillsammans på tåget mot Budapest i lyxklass! Fast innan fick vi avvakta när tyska tågbolaget hann byta spår åt oss flera gånger på en halvtimme, den sista fem minuter innan avgång. Tyska tåg?!

Men annars är stämningen på topp trots krånglande Wi-Fi när detta skrivs!

Noterat 25 juni torsdag

14 timmar tåg igår till Budapest inklusive en försening på en timme, det får anses vara ok. Dessutom första klass, aldrig fel. Vi kunde kryssa fyra länder längs vägen; Tyskland, Tjeckien, Slovakien och Ungern – tre nya för mig!  Nu har jag/man fått bättre koll på hur de här länderna egentligen är belägna i förhållande till varandra, inte minst Ukraina… Stora delar av sträckan gick fantastiskt vackert längs Elbe mfl floder, och en och annan vit stork dessutom. På hotellet hade de resekamrater som inte var för trötta (läs Bodil) eller okunniga (läs Lena B) svalt och skönt när de hade justerat värmepumparna. Nåja, även vi överlevde (det som inte dödar härdar som sagt var) och sov bra ändå i +25

Idag var vi av resebyrån lovade en fantastisk frukost! Den förhoppningen klamrade vi oss fast vid länge när vi fyra morgonpigga (Lena B, Bodil, Viveka och Kenneth) sprang upp och ned i hotelltrappan (på slutet dock hiss) för att undersöka varenda våning i jakt på den kulinariska serveringen. Som inte fanns… den hade man slutat med under pandemin, suck. Då gick vi istället till ett riktigt fint frukostställe i kvarteret bredvid, utpekat av hotellreceptionen. Som hade stängt på grund av frånvaro av vatten… Varpå receptionen raskt rekommenderade ett annat ställe en bit bort, som också visade sig vara stängt fast det skulle vara öppet. Okänt varför.

Men, varför ge upp?! Framför allt inte de som är i skriande behov av morgonkaffet (inte jag alltså)?!  Vi lyckades på egen hand hitta ett café med superba frukostmöjligheter, ingen brydde sig då om att det egentligen var riktigt dyrt (tyckte i alla fall snåljåpen Lena B). Där stannade vi länge i skuggan då utetemperaturen redan hade nått 33 grader.

Sedan två tunnelbanesträckor till en annan järnvägsstation i Budapest, gick riktigt bra. Och sen skulle vi bara kliva på tåget till Rumänien… ha! Avgångstiden passerade utan att det kom information om VILKET spår tåget skulle komma in på, lite dubbelsvettigt ett tag. Men nu sitter vi på rätt tåg till rätt ställe, vad vi vet. Luftkonditioneringen lever väl inte upp till vad man kan förvänta sig av ett supernytt och fint tåg, 28 grader?, men vi överlever allt med gott humör och en (två)  vattenflaska/or i handen!

Noterat 26 juni fredag

Vi kom dit vi skulle igår men självklart inte utan lite äventyrligheter även på denna tågsträcka till Rumänien. Vi skulle avsluta dagens måltider med en elegant middag i den omtalat fina tågrestaurangen. Och borden var flotta med vita dukar men på grund av en ”teknikalitet”, som kyparen sa, så hade de nästan ingen mat. Då de inte hade någon elektricitet… Och tydligen noll beredskap då allt kyparen lyckades skrapa ihop åt oss sju tillsammans var fyra smörgåsar, en tallrik youghurt samt lite småtomater och en mozzarellaklutt som han påstod tillsammans utgjorde en mozzarellasallad?!

Vi skrattade oss igenom vår mikroskopiska ”middag” och väntade på resan slut. Kvällen kom och det mörknade ute och faktiskt även i vår vagn, eftersom den nu var utan elektricitet till belysning… Dessutom var avsaknaden av information total om namn på kommande stationer och tider, tågpersonalen teg ihärdigt. Så när vi själva ansåg oss vara framme famlade vi mörkret ihop vårt utspridda bagage samt höll tummarna för att vi hittat allt, och klev ut från bakugnsvagnen till ett svalare Baia Mare. Äntligen i norra Rumänien, region Maramures!

En mindre buss med guiden Ramona mötte upp oss tillsamman med paret Ankarberg som snabbrest med flyg från Nyköping. Ramona tyckte vi som kom med tåg var modiga, en uppfattning vi numera delade (men inte ångrade). En timmes körning till vårt pensionat i den lilla byn Brebs där vi ska bo tre nätter. Midnattsmiddag för de som ville äta, alla tuggade solidariskt i sig en mindre mängd mat denna ovanliga tidpunkt förutom jag som valde mer tid med en bok istället.

Idag hade vi +28 grader och strålande sol. Jag gjorde en liten kort morgonsväng och hörde bland annat flera sommargyllingar sjunga ända inne i byn, en av de vackraste av sånger.

9.30 vandrade vi iväg genom byn under ledning av Ramona, över backar, slåtterängar och skogsdungar till en annan by sex km bort. Efter en mycket varm och svettig vandring men fantastiskt trevlig och med underbara vyer, kunde vi alla svära på att vi gått minst en mil med kraftigt bifall från våra ben. Slåtter pågick med handkraft och uppbyggnad av de karakteristiska toppiga höstackarna. I djurväg bland annat några nykläckta två dm långa minisnokar, biätare och gulhämpling. Växter som humlesuga – en karaktärsart på ängarna här men starkt hotad i Sverige, sommarbinka, kustarun, natt och dag och färgginst.

Lunch på byn, förrätten var ett allt för bra buffébord, sedan orkade vi knappt äta av huvudrätterna trots hot om att bli inlåsta tills vi ätit upp maten. I närheten låg en av områdets berömda och UNESCO-märkta träkyrkor från 1500-talet. Hela det inre var täckt av 500-åriga målningar av två konstnärer, fantastiskt att se. Kyrkogården var också mycket sevärd och olik de svenska, rena ängsmarkerna med gravarna ofta överdådigt täckta av blommor.

Hem vid 15-tiden. De flesta valde nu vila men inte spänstiga jag och Bodil som tillsammans med Ramona & familj åkte till ett badområde med flera simbassänger. Märkligt nog befann sig 90 % av de många badgästerna i en liten bassäng med kaffebrunt vatten, som visade sig få sin färg av salt. Undergörande sa guiden mot alla möjliga och omöjliga krämpor, de hade till och med ett rum inomhus med saltväggar där man kunde få inandas salt luft som pyste ut… Så illa var det inte ställt med oss två svenskar tack och lov, vi avnjöt istället en stor bassäng med normalfärgat vatten och få andra badgäster, härligt! Vi avstod dock med glädje från bastun efter dagens utomhusbastu.

Dagen avslutades på pensionatet med nötkött och hemmagjord korv i ett hav av polenta, gott!

 

Noterat 27 juni lördag

Klockan 5 i gryningsljus gick gruppens ornitologer, jag och Bodil, ut på en härlig promenad i två timmar runt byn. Fågellivet var intensivt och vi hörde flera sommargyllingar och såg många turkduvor till Bodils glädje. Flera mindre hackspettar hojtade högljutt liksom ett flertal gröngölingar. Svarta rödstjärtar fanns på vart och vartannat tak.

Klockan 8 hasade även de morgontrötta sig till frukosten och 9 for vi iväg med bussen till bergsområdet Piemontul Gutăiului. Där gick vi en lång och riktigt fin vandring genom bokskog, solmättade ängar och en snubbelvänlig bergsstig. Var och en gick så långt man själv bedömde blev rätt för kropp och lust. Jag och guiden Ramona fortsatte upp på toppen och avnjöt en enastående utsikt över berg, dalar och vår egen by. Vi kom ner fyra timmar efter vi skiljts åt men grattades hjärligt av generösa kamrater till att ha nått toppen. Sven-Erik hade under tiden botaniserat flitigt och bland annat noterat dubbelnyckar, flenört, lundarv, kärrnäva, myskmadra, blekbalsamin, bergkörvel och tandrot. Fåglar som jag noterat var bland annat  brandkronad kungsfågel och ett antal ”svenska” arter som svarthätta, järnsparv, talltita, svartmes, ormvråk, tornfalk och gärdsmyg. Tyvärr har ju fåglarna tystnad till stor del den här tiden, ungar tar som bekant en stor del av ens tid, så fåglar som olika sångare lyste med sin frånvaro, förutom gransångare som vanligt.

På hemvägen besökte vi ett ställe där man tog hand om ull med slutprodukten tjockt och grovt tyg. Uråldriga men väl fungerande metoder även idag, hemma görs vadmal på liknande sätt.

På kvällen barbecuemiddag med bland annat en kopiöst god och saftig korv, den du Thomas! Ramona berättade sen ingående om den rumänska revolutionen från insideperspektivet, mycket intressant.

Noterat 28 juni söndag

En dag när dagstemperaturen nådde 35 grader, men som inte var planerade för långa vandringar tack och lov. Jag gick ut vid fem och fick tre underbara gryningstimmar innan frukost, morgonkylan krävde faktiskt en tunn fleecetröja! Samma fantastiska ängsmarker, äppellundar (skörden går mest till äppelbrandy – slöseri enligt min personliga uppfattning, det ska vara must!)), valnötsträd och höstackar. Sommargyllingar vardagsmat. Hittade den märkvärdiga mullvadssyrsan – syrsornas Schwarzenegger! Blommor som rysk sabellilja, knölvial, rosenkronill och brödranejlika.

Efter frukost gick vi en förmiddagssväng med Ramona i byn. Brep har förbyggt sig på turistlogier och vi såg många schabrak som var till salu. Vi besökte kyrkan, det var grekisk-ortodox gudstjänst och kvinnor kom dit uppklädda i sina blusar, korta (!) kjolar och schaletter. De fick knäböja längst bak i kyrkan på grund av de korta kjolarna…

Därefter bar det iväg mot kulturella mål och ett nytt logi i nordöst, Viseu de Jos. Vi besökte den ”Glada kyrkogården”, där en man på 1950-talet började göra glädjeinspirerande gravstenar, varför fördjupa sorgen? Roliga inskrifter om jobbiga svärmödrar och supande män. Sedan till ett museum om Elie Wiesel, en jude från orten som överlevde Auschwitz och stred hela livet för mänskliga rättigheter, fick Nobels fredspris 1986. Därefter ett fängelse som omvandlats till ett stort museum över byggnaden och dess fångar, brrr….

Därefter en timmes bussfärd till pensionatet Panoramic Sus in Deal. Efter en som vanligt övermättande middag hamnade vi på egen hand hos grannen som hade passion för fåglar och djur! Påfåglar, fasaner, pärlhöns, tamhöns från hela världen, kalkoner, duvor, en ko, två grisar, kaniner, hundar, katter… Och trädgårdsnörd med fantastiska rosor! Vi hämtade Ramona så förstod vi också vad ha sa. Bjöd som grädde på moset på hemmagjord brandy och påfågelsfjädrar.

Dagen avslutades med en fest i byn under fullmåne med musik och dans. Vi nöjde oss dock att lyssna från uteplatsen, serpentinvägen ner och upp inspirerade inte till en kvällspromenad för trötta fötter.

Denna dag kom vi så nära Ukraina på utflykten att vi såg deras byar och Telia meddelade; Välkommen till Ukraina! Nej tack, helst inte.

 

Noterat 29 juni måndag

I natt sov alla i hyfsat svala rum samtidigt som påfåglarna hade vett att hålla tyst, perfekt!

Hurtbullarna Lena & Bodil gick upp halv 6 och följde den branta vägen några km uppför berget. Som vanligt en sval vacker morgon men med förvånansvärt få fåglar och bara välkända hemmafåglar. Inte en enda sommargylling, vad nu? Men stjärtmes är alltid kul för en norrlänning.

Robinia, ett träd på rymmen från USA och synnerligen invasivt i Europa, växte i överflöd längs hela vägen. Även den i Sverige grymt invasiva skogsklematisen var ymnigt förekommande men är här ändå inhemsk.

Kl 8.30 for vi iväg en mil till startplatsen för Mocănița Maramureș Regulation, en skogsjärnväg som byggdes för att forsla ut timmer i mitten på förra seklet. Smalspårig och med vagnar dragna av ett ånglok. Fortfarande går timmertransporter varje dag, unikt, men mellan dessa också flera turisttåg. I 32-gradig värme äntrade vi en öppen vagn och rullade iväg sakta, skakande, larmande och med en tågvissla som använde FLITIGT.

16 km tog 1,5 tim och sträckan gick i en frodig flodravin med mäktiga klippsidor. Tyvärr lyckades inte fågelsången genomtränga tåglarmet, men vid lunchen (barbecue, nåja… ) på ett fint raststället fanns iallafall en häckning av forsärla. Roligt var också att se de vilda gula fingerborgsblommorna. Mamma, pappa, barn vildhund hade uppvaktat oss på ett rastställe tidigare och dök upp även här, strök lugnt och försiktigt runt i jakt på smulor från de rikes bord. Ett kulturellt uppträdande iscensattes med dansare och musik, men Lena P som gick för att avnjuta det hela var inte imponerad: inspelad tjatig musik och halvtaskiga dansare i enklaste sortens danser.

Tillbaka till utgångspunkten rusade alla iväg för glassköp, och att njuta av skugga ett tag.

Hem redan vid 16, en härlig pensionatsvila till middagen vid 19. Vilket innebar att ett mindre gäng hängde vid restaurangen och bland annat förde intensiva diskussioner om skog och Erik von Rosens semestertid på Gotland. Pensionatet bjöd på en tårtkaka eftersom det i går (…) var Sankte Peter & Sankte Pauls dag.

 

Noterat 30 juni tisdag

Sista dagen i detta intressanta land, som idag belönade oss med 36 grader.

Vi gjorde först en vandring över de finaste ängsmarker vi sett i ett böljande ålderdomligt landskap. Det är dagarna före höskörd och gräs (hur många arter egentligen…?) och blommorna skimrade i kapp i soldiset. Kopparödla och fjärilen ängsmetallvinge bidrog till mångfalden, liksom gulhämplingar.

Vi besökte två gamla kyrkor, i den ortodoxa tron täckta med 1700-talsmålningar. Gudstjänst pågick i en kyrka där den uråldriga sången av präst och kör hela tiden strömmade ut över nejden.

Vid 15-tiden återsåg vi resans början och slut i Rumänien, staden Baia Mare. Ett fint litet hotell bor vi på men Bodil och jag hamnade som vanligt högst upp i bastuvärme. Trots AC har temperaturen hittills inte orkat ner under 26? grader. Så blir det sa hotellägaren glatt när man bor direkt under (sned) taket. Och när ingen (läs hotellägare) dragit ned persiennerna för de stora takfönstrena sa Bodil. Men vi tror och hoppas att natten kyler ned (vilket också skedde).

Noterat 1 juli onsdag

Halv 8 kom två beställda taxibilar, igår lärde vi oss att beställning av taxi får man absolut inte göra dagen innan, rumänsk logik? Det tog ett tag att få chaufförerna att förstå att det var till tågstationen vi ville, INTE flygplatsen! Vi såg nog vad de tänkte…

Iväg och den restaurangvagn som skulle finnas fanns, jaaa!! Men… händelsevis utan mat då det var el-fel igen och denna gång hade vi inte ens vita dukar. Och ingen luftkonditionering i +31 utetemperatur (en provisorisk lufttillförsel hanterades av konduktören, och bestod av en kort stång inpressad i en dörr ut för att hålla en glipa öppen för luftintag, fick justeras med jämna tillfällen).

Luttrade svenskar hade dock investerat i inköp av tågmat kvällen innan, i alla fall de flesta…Ingen mat på tåg 2 eller 3, men på tåg fyra mellan Budapest och Prag! Och nu sitter vi dessutom i klass 1 med hyfsad AC.

En synnerligen oväntad händelse inträffade, plötsligt började en äldre lite förfallen man sjunga den svenska nationalsången bakom några säten efter ha hört oss prata fotbolls-VM! Han visade sig ha dödskoll på svensk fotboll, Zlatan, Tomas Ravelli etc etc…! Ingen av oss kunde dock kontra med rumänsk fotboll tyvärr.

I Brno i Tjeckien lämnade Anna sällskapet för egna äventyr, tur vi har Lena kvar för stadsorientering!

Vi når Prag om 2,5 timmar. Tror vi. Och tåget imorgon går 6.30. Tror vi.

Noterat 3 juli torsdag

Jodå, tåget anlände när det skulle till Prag, 22.30, vad nu?! Hotellrummets AC bestod av en stor fläkt och öppningsbara fönster = helt ok för den här resan.

Upp igen 05.15, vi var några bland många turister som strömmade längs gatorna till tidiga morgontåg. Från 6.30 till 18.15 satt vi i 1 klass på direkttåget mellan Prag och Köpenhamn, pratade och pratade, avnjöt landskapet speciellt längs Elbe, stirrade på mobiler, läste böcker och slumrade. Sven-Erik försökte sig på lite sång också vilket frun tyckte var onödigt.

Mitt i gemytet så sprängdes plötsligt mitt stora duralexglas som tågservice kommit med, vilken smäll! Glas-smulor över hela bordet, på golv, i väskor och över stackars Viveka som satt mitt emot mig. Som tur var höll jag inte i glaset eller drack ur det eftersom jag föredrar Fantaburken direkt. Det fanns tågpersonal som trodde jag kramat glaset för hårt…tror de förväxlade mig med en gorillahona i så fall.

Ingen dammsugare fanns på hela tåget, så tågservice plockade glasbitar för hand. Sista större glasbit hittade Viveka någon timme senare under sin t-shirt, dessutom med blodvite…

I tid till Köpenhamn vid 18 och sen till Malmö – vi var flera som försökte kliva av på stationen Trekanten före centralstationen men blev starkt avrådda av våra reskamrater som ville ha fortsatt resesällskap samt biljetterna. Middag på centralstationen.

Kl. 22 äntrade vi sovtåget, ruffligt utanpå men inuti medovanligt stiliga sovkupéer. Jag som åker mycket sovkupé har dock aldrig sett högre takhöjd, med följd av att det var en mindre alpinistklättring till översta bädden. Det blev jag och Kenneth som antog utmaningen, Kenneth kunde dessutom inte hålla sig från att klättra ner och upp lite till under natten, ja se karlar.

Revelj 3.45, pigga och fräscha klev vi av i Norrköpingen halvtimme senare där vi möttes av en också pigg Per N.

Här skiljdes vi åt, övriga till Finspång och jag till Boden med några tågsträckor kvar.

En underbar resa och som vanligt ett helt underbart resesällskap! Stort tack till er alla, inte minst de som vanligt formidabla reseledarna Sven-Erik och Lena!!

Vi ses nästa gång, som en av mina söner säger!

 

 

Telia Ukraina

Svensk fotboll